Bilens historia

Det var inte idel entusiasm och lovord när Karl Benz presenterade sin uppfinning den hästlösa rälsbussen. Men säg den uppfinning som gör succé samtidigt som den lanseras. Utvecklingen gick som på räls för den första personbilen och det är en utveckling som fortfarande pågår.

Bilens historia

Den bensindrivna bilen har sitt ursprung i de självgående vagnar som Joseph Cugnot fick i uppdrag att konstruera av de franska militärmyndigheterna på senare halvan av 1700-talet. Vagnarna drevs med ångmotorer och hade en hastighet på 4 km/h. Vagnen som hade plats för fyra personer var tvungen att stanna en gång i kvarten för att fylla på vatten. Cugnots uppfinning blev, på grund av att den var otymplig och svår att använda ingen framgång, och det tog inte lång tid innan den togs ur bruk.

Utvecklingen fortsatte

Britterna fortsatte att experimentera med ångvagnar och i början av 1820-talet trafikerade ångvagnarna sträckor mellan städer i Storbritannien. Ångvagnarna som i regel inte gick fortare än 7–8 km/h kändes snart inaktuella och innovatörerna experimenterade vidare med olika lösningar för att hitta en som fungerade bättre. Det stora genombrottet kom 1862 när fransk-belgaren Étienne Lenoir konstruerade den första förbränningsmotorn. Knappt tio år senare konstruerade österrikaren Siegfried Marcus den första bensinmotorn. Den var dock på ett experimentellt stadie och först när Ottomotorn var färdigutvecklad 1878, fanns det en bensinmotor som klarade av att konkurrera med ångvagnarna.

Carl Benz och Gottlieb Daimler experimenterade båda med att utveckla ångvagnarna. Oberoende av varandra konstruerade Benz och Daimler ett fordon med fyrtaktsmotor och ett tvåhjuligt fordon. Den första personbilen, som var trehjulig, och den första motorcykeln såg världens ljus. Daimler utvecklade även ett fyrhjuligt fordon, vars design baserades på en hästdroska, som på en slät landsväg kunde komma upp i hisnande 18 km/h.

Serietillverkning

Intresset för Benz och Daimlers uppfinningar var svalt i deras hemland Tyskland. I Frankrike lyckades de däremot sälja sina motorer. Konkurrensen med de ångdrivna bilarna var hård på kortare sträckor men under ett antal uthållighetstävlingar på 1890-talet blev det tydligt hur överlägsna förbränningsmotorerna var. Dock skulle det dröja till en bit in på 1900-talet innan bensinbilarna skulle passera de ångdrivna bilarna i hastighet. Bröderna André och Èduard Michelin hade stor betydelse för utvecklingen av snabbare bilar. De utvecklade de luftfyllda däcken som ersatte de massiva järnjulen och de tidiga däcken tillverkade av hårdgummiringar. På grund av bilarnas klotsbromsar, som riskerade att slita loss hårdgummiringarna från fälgarna, togs brödernas nya däck emot med skepsis. Bilarna var dessutom mycket tunga, eftersom vibrationerna de utsattes för gjorde att motorerna måste vara mycket robust tillverkade. Det visade sig dock att däcken höll alldeles utmärkt och allt fler biltävlingar kördes med luftfyllda däck.

T-Forden

Motorerna fortsatte att utvecklas och bilarna fick en unik design istället för den som baserades på hästdrivna vagnar. Intresset för bilarna ökade och 1908 producerade Henry Ford den första T-Forden. T-Forden skulle bli den första bilmodellen som producerades enligt löpande bandprincipen och under 19 år tillverkades den i cirka 15 miljoner exemplar.